Blev uppriktigt skrämd när R-skan
var akut nyopererad och inte kunde ses
för att hon släpat runt på stora kräftan
inombords
Och golvad. Impad. Förbluffad. Tagen.
och rent ut sagt stum av beundran
när hon redogör på telefon
för pågående projekt
och
drömmar
och läppjar på ett glas vin.
i en sits med halva kroppen uppskuren och en följdoro som kunde fått vem som helst
(eller mig) totalknäckt.
Förundrades.
Lyssnade. Golvades.
Med ett leende på läpparna.
Stum.
Fighting Spirit
som bäst.
Inspirerar mig verkligen
[och jag hade tänkt ösa ur mig lite annat Klag här, men jag låter bli]
R-skans samtal lyfte mig
Rikta energin åt positivet.
Spela för framtiden.
eller som hon skrev:
Jag har inte tid för döden
