Det går inte en dag utan att jag tänker på Micaela
och undrar om hon är kvar
än är hon det.
och jag tänker att;
hoppas hon är iaf lite pigg
och att solen skiner ur A:s ögon och hjälper mamma
på den tunga vägen.
och att M:s styrka strålar så starkt
att lilla A för alltid har bilderna etsade vid minnet.
Som i en colorerad film
i pastellskimmer
Fina fina M.
Kunde jag skulle jag ge dig kraft.
och makt att ändra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar