försvann också en hel dag upp i intet.
[vilket förhoppningsvis kommer kännas värt allt, en annan dag, längre fram]
men
så sitter man här nu.
med den stora tyngden i knät av en annan anledning.
Som kravlar sig runt halsen. Trycker mot bröstet.
Slår som om den som bäst vittrappar insidan av Strupen.
Som bara vill skrika sig hes
Liksom öronen bara vill höra sig döva
och
Tankarna bara sakta in och mojna
och givetvis kommer tyngden när den lättast förväxlas med stressen [och rädslan]
över att
Nu är det såhär
Igen
______________
Men. Jag har reggat mig för Stockamöllan iaf. Alltid något.
