Kulturhuset lägger ned dansföreställningen Celebration of Womanhood för att en av de medverkande dansar till en låt som citerar koranen. Beslutet togs efter genrep och föreställningen spelar inte någon preimär. Man undrar var fokus liggger.
Celebration of Womanhood. En hyllning till kvinnligheten. Inte ens en sådan manifestation klarar sig undan. För nån har reagerat negativt. Och lagt det på sin facebookstatus.
Och såvitt jag förstår var det ingen som märkt det förrän frågan dök upp på facebook. Så plockar man bort föreställningen. Genomtänkt?
Facebook cencurerar Anders Zorn. Dags att plocka bort Facebook? Konstnärerna? Jag bara undrar.
Erik Sjöström skriver på kulturhusbloggen att
" en av dansgrupperna [hade] i föreställningen använt en tonsatt bön ur Koranen....
...på Facebook...//...reagerade många väldigt starkt över kombinationen Koranen och dans...//... I och med musikvalet försköts fokus till att handla om en helt annan fråga – kan man dansa till Koranen? Den frågan är värd att ställa och att diskutera, inte minst på Kulturhuset, men det kräver ett helt annat objektivt upplägg runt arrangemanget där alla åsikter är representerade, anser jag...//...det hade varit ansvarslöst av Kulturhuset att genomföra arrangemanget, med tanke på att en möjlig riskabel situation hade kunnat uppstå.
Vi har lärt oss en viktig sak. Vi måste se över våra rutiner när vi samarbetar med externa parter, så att vi bättre kan hantera en liknande situation i fortsättningen, utan att behöva ta till så drastiska åtgärder som att ställa in ett arrangemang."
två inlägg på det, båda tänkvärda.
först ut Svenskans Mustafa Can om överdriven och felriktad omtanke och offervilja och på det Lena Andersson om den sårades makt.
Can:
"Jag inser att det ytterst är islamofobin ni försöker motarbeta. Under tiden som jag fördjupade mig i era förklaringar mindes jag plötsligt alla de gånger då jag borde ha reagerat och känt mig kränkt men inte gjorde det. "
och Andersson:
"En förutsättning för yttrandefriheten är faktiskt att man inte blir åtlydd så fort man yttrar sig. Så stort ansvar ska ingen behöva ta för sina känslor. Samhället ska inte vara ett hov som går ner på knä för varje förorättad människa."
Få saker i irriterar mig som offermentalitet. Med varje fall likande det här om kulturhuset, pådyvlar vi nya grupper offerroller. Minns ni världskulturmuseet? Är det så det var tänkt?
Suck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar