Det finns inga ord i mig idag.
Det är nästan som om händerna tappat sitt språk och vilka meningar jag än formulerar med tangenterna så känns det bara krystat.
Gårdagens förlust av texten sitter som en dyslexi i huvudet på mig.
Och det känns inte bra. Jag går omkring med en känsla av att ha missat nånting. Tanken på att skita i hela uppgiften och lägga mig platt är återkommande.
men jag hade ju bestämt mig.
Jag har ju bestämt mig.
Jag kan inte hålla på att ge upp hela tiden. Kan inte låta bli att lämna in eller redovisa bara för att jag inte är helt nöjd. Får inte låta bli bara för att det känns jobbigt. Måste prestera om inte utomordentligt så i alla fall tillräckligt för att nå framåt. Det får nämligen vara slut med fegspelen nu. Det får vara slut på att ligga platt.
Vill inte leva mellan lakanen.
och imorgon. Ska jag skicka brevet. För jag måste. komma framåt.
__________
På youtube Jakob Hellman i sitt paradnummer som spegling av frustrationen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar